Snöbeklädd vår

Det är Hanikikanto och ljuset har påbörjat sin återresa till Fjällnäs. Renarna, som under den karga vintern sökt skydd i den kortväxta och trolska björkskogen, skymtas åter på kalfjället, överallt sjuder det av liv och rörelse. Efter det långa mörkret ligger det orörda fjället, välkomnande och respektingivande, framför våra fötter och väntar på att beträdas.

Ett par timmars digert grävande i det meterdjupa snötäcket öppnar återigen dörren till vår egen pärla, stugan vid fjällsjön, som samerna lät bygga för snart 80 år sedan. Vi ser ut över den 1600 miljoner år gamla berggrunden, en plats där ytterst få människor satt sin fot och där ännu färre hittar. Här finns den största gåvan i fjällvärlden – avskildheten, stillheten och friheten.

Trots det intensiva, nästan bländande dagsljuset är nätterna becksvart långa och efter dagens tur belönas vi av det kontemplativa lugn som infinner sig när levande eldslågor färgar bastuns råhyvlade furuvirke blodrött. Ett snabbt dopp i sjön och en ny känsla infinner sig – en ny tid vankas – både vi och naturen håller andan.